I'm watching you breathing
Så kom jag till en sån där tung period igen, efter en period av en hel del lycka eftersom jag funnit mitt livs kärlek och att kärleken är besvarad! Visst har det varit väldigt tungt under denna tid med pga olika omständigheter, men det har varit saker som jag hanterat enklare eftersom jag vet att det är så och vad som var tvunget att göras. Nu är det mina hjärnspöken som bråkar, och tankarna på att min själsfräende, bästa vän och pojkvän har något problem i kroppen som doktorn inte riktigt kan sätta fingret på, och som vanligt när det kommer till kluriga symptom så sitter man vips där med google uppe, trots att man lovat sig själv att inte göra om det, "det var ju inte alls så farligt senaste gången..". MEN tänk om det är sant den här gången, att allt man får fram faktiskt stämmer? Jag är helt ärligt LIVRÄDD för att det ska vara något allvarligt och att det ska gå åt helvete.
Sån är jag, livrädd att mista mina nära och kära, och eftersom jag Aldrig tidigare har känt såhär starkt för någon i hela mitt 25-åriga liv, så kan ni ju bara tänka er hur jäkla rädd jag är nu..Skulle jag förlora honom, så vet jag faktiskt inte om jag skulle klara av att fortsätta leva själv, för jag vet att jag Aldrig kommer hitta någon som är som honom, och han är perfekt i mina ögon, perfekt för mig!
Jag vet också att han själv är rädd, fast han försöker att inte visa det, men ibland när han pratar om det så syns rädslan i hans ögon och jag vill bara skrika rakt ut, be honom gråta ut i min famn, prata om det, vad som helst, men jag vill inte heller röra upp nya rädslor eller få honom att må sämre. Jag är liksom rädd för att om jag talar om för honom hur in i helvete rädd jag är, varje dag, varför jag är nere ibland och så vidare så kanske han stöter bort mig för att det är jobbigt nog att ta hand om hans egna tankar och känslor kring det här.. så nä jag vet inte vad jag ska göra, mer än att tala om för honom hur mycket jag älskar honom varje dag, skratta med honom och bara försöka njuta av varje ögonblick? För just nu är han ju "frisk" eftersom det inte finns någon vidare diagnos, just nu lever vi båda två, just nu har vi bara just nu!
Skulle det hända honom något illa så förstår jag mig inte på världen, för helt ärligt så har jag aldrig träffat en så underbar, ödmjuk och vacker person på både in- och utsidan, han om någon på denna jord är värd ett långt och lycklig liv, det hoppas jag att någon där uppe unnar honom, för de gör i alla fall jag!
Sån är jag, livrädd att mista mina nära och kära, och eftersom jag Aldrig tidigare har känt såhär starkt för någon i hela mitt 25-åriga liv, så kan ni ju bara tänka er hur jäkla rädd jag är nu..Skulle jag förlora honom, så vet jag faktiskt inte om jag skulle klara av att fortsätta leva själv, för jag vet att jag Aldrig kommer hitta någon som är som honom, och han är perfekt i mina ögon, perfekt för mig!
Jag vet också att han själv är rädd, fast han försöker att inte visa det, men ibland när han pratar om det så syns rädslan i hans ögon och jag vill bara skrika rakt ut, be honom gråta ut i min famn, prata om det, vad som helst, men jag vill inte heller röra upp nya rädslor eller få honom att må sämre. Jag är liksom rädd för att om jag talar om för honom hur in i helvete rädd jag är, varje dag, varför jag är nere ibland och så vidare så kanske han stöter bort mig för att det är jobbigt nog att ta hand om hans egna tankar och känslor kring det här.. så nä jag vet inte vad jag ska göra, mer än att tala om för honom hur mycket jag älskar honom varje dag, skratta med honom och bara försöka njuta av varje ögonblick? För just nu är han ju "frisk" eftersom det inte finns någon vidare diagnos, just nu lever vi båda två, just nu har vi bara just nu!
Skulle det hända honom något illa så förstår jag mig inte på världen, för helt ärligt så har jag aldrig träffat en så underbar, ödmjuk och vacker person på både in- och utsidan, han om någon på denna jord är värd ett långt och lycklig liv, det hoppas jag att någon där uppe unnar honom, för de gör i alla fall jag!
Moving on
Här sitter jag med sjuk huvudvärk efter en dag som varit både tung och full av anspänning. Exsambon var här och hämtade det mesta av sina grejer, så vi packade ihop allt tillsammans och bar omkring grejer, ner från vinden, ut i bilen, till soprummet och upp på vinden igen. Vet inte hur många timmar vi höll på men minst tre iaf.. Skönt att ha det överstökat, känns som ännu ett steg i "rätt" riktning. För att kunna släppa och gå vidare behöver iaf jag få ordning på allt det praktiska också. Det var även skönt att få träffa honom och se så att han inte gått och deppat ner sig totalt, även om det syntes att allt inte var på topp, vilket jag förstår med tanke på hur tufft han har det nu på flera plan i livet. Allt kom verkligen på en gång för honom, det känns jättehemskt att vara en av de bidragande orsakerna. Men han är stark som en oxe, så han kommer klara det här även om det är tufft just nu.
När han åkte hem fick jag ett klassiskt städryck deluxe och fullkomligt gick lös med dammsugare, trasa, diverste medel, skurhink, skurmopp och allt man kan tänka sig. HERREGUD vad rent det är här hemma nu, så himla skönt.. Inte för att det var särskilt skitigt innan, men nu är det sådär alldeles tipptopp! Jag gillar att ha rent och fint hemma, det är enklare att slappna av på kvällen om man inte ser en massa oreda vart man än tittar tycker jag :)
Nu väntar jag på besök av en person som kommit att betyda väldigt mycket för mig under den här kaosperioden. Så det ser jag fram emot. Denna människa får mig att skina upp som en sol, skratta och må bra genom att bara vara i närheten. En sån person hoppas jag att alla har omkring sig!
När han åkte hem fick jag ett klassiskt städryck deluxe och fullkomligt gick lös med dammsugare, trasa, diverste medel, skurhink, skurmopp och allt man kan tänka sig. HERREGUD vad rent det är här hemma nu, så himla skönt.. Inte för att det var särskilt skitigt innan, men nu är det sådär alldeles tipptopp! Jag gillar att ha rent och fint hemma, det är enklare att slappna av på kvällen om man inte ser en massa oreda vart man än tittar tycker jag :)
Nu väntar jag på besök av en person som kommit att betyda väldigt mycket för mig under den här kaosperioden. Så det ser jag fram emot. Denna människa får mig att skina upp som en sol, skratta och må bra genom att bara vara i närheten. En sån person hoppas jag att alla har omkring sig!
If i lose myself
Nu har mitt nya liv börjat bli vardag, jag har vant mig vid att komma hem till ensamhet efter jobbet, laga mat, diska, städa och allt det där själv. Det är inte speciellt jobbigt, det var ju trots allt mitt val att dela på oss. Men det är annorlunda att sköta allt själv när man gjort det med någon annan i nästan 3 års tid. Men jag vänjer mig nog med detta också.
En sak jag lärt mig om mig själv tack vare det här uppbrottet är att jag är lite (eller mycket) cynisk av mig. Jag tror alltid att folk kommer såra mig i slutändan till exempel. Så om det är någon (till exempel, en flirt) jag träffar, så oroar jag mig för den dagen då denne ska säga att den inte vill ses mer osv. och jag vet nästan att detta kommer ske, för så blir det Alltid när det är någon jag verkligen känner lite extra pirr för. Som om min kropp vet vilka den ska känna så för, alltså dom som kommer göra mig ledsen, bara för att jävlas med mig. Men sen är det nog så också att jag har ganksa lätt för att falla för fel personer, såna som inte är ute efter något långvarigt utan bara en liten stund av närhet, sen står jag där ensam igen och känner mig lurad.. men jag ska göra Allt i min makt för att undvika detta den här gången! Jag försöker intala mig själv varje dag att jag inte ska skaffa mig för djupa känslor för någon för snabbt. Men det är verkligen svårt!
En sak jag lärt mig om mig själv tack vare det här uppbrottet är att jag är lite (eller mycket) cynisk av mig. Jag tror alltid att folk kommer såra mig i slutändan till exempel. Så om det är någon (till exempel, en flirt) jag träffar, så oroar jag mig för den dagen då denne ska säga att den inte vill ses mer osv. och jag vet nästan att detta kommer ske, för så blir det Alltid när det är någon jag verkligen känner lite extra pirr för. Som om min kropp vet vilka den ska känna så för, alltså dom som kommer göra mig ledsen, bara för att jävlas med mig. Men sen är det nog så också att jag har ganksa lätt för att falla för fel personer, såna som inte är ute efter något långvarigt utan bara en liten stund av närhet, sen står jag där ensam igen och känner mig lurad.. men jag ska göra Allt i min makt för att undvika detta den här gången! Jag försöker intala mig själv varje dag att jag inte ska skaffa mig för djupa känslor för någon för snabbt. Men det är verkligen svårt!
Jag och mina känslor alltså, att vi Aldrig kan komma riktigt överens... och nej, jag är inte särskilt bra på att vara ensam även om det är just det jag behöver.. men jag är så himla beroende av närhet så det är inte klokt! Men det är bara att härda ut, man kan väl lära gamla hundar att sitta?
<3
<3
If you're brave enough to say goodbye, life will reward you with a new Hello.
När livet tar en vändning och jag hamnar i känslomässigt stormväder, då får jag skrivlust. Och där är jag nu, livet är påväg att förändras rejält, från något som varit min vardag och trygghet de senaste 2,5 åren. Jag och min sambo har bestämt oss för att lämna varandra, eller det är väl mer jag som har bestämt mig för att det är såhär det måste bli nu. Tyvärr. Jag önskar så att allt kunde vara som "vanligt", att jag kände som jag en gång gjorde och att jag skulle kunna se en framtid ihop med honom, men så är inte fallet, och då får man ta beslut som gör att livet känns som det raseras för en stund. Men jag vet att både han och jag kommer att må bättre av att det blir såhär, tillslut, när vi båda kommit på fötter igen och börjat se framåt mot ett liv, med en ny förhoppningsvis mer passande partner.
Just nu pendlar jag mellan att gråta floder och att känna mig lättad. Ena stunden pustar jag ut och känner att det här blir bra, nästa kommer jag att tänka på allt vi haft och alla människor runt honom som jag också förlorar i och med detta. Pendlar mellan att känna mig nöjd och att känna mig som världens sämsta människa. Men jag antar att det blir bättre, imorgon är en ny dag och då kanske det kommer kännas lite lite lite lite bättre, räcker med bara lite, så jag iaf klarar av att jobba utan att falla i gråt.
Just nu pendlar jag mellan att gråta floder och att känna mig lättad. Ena stunden pustar jag ut och känner att det här blir bra, nästa kommer jag att tänka på allt vi haft och alla människor runt honom som jag också förlorar i och med detta. Pendlar mellan att känna mig nöjd och att känna mig som världens sämsta människa. Men jag antar att det blir bättre, imorgon är en ny dag och då kanske det kommer kännas lite lite lite lite bättre, räcker med bara lite, så jag iaf klarar av att jobba utan att falla i gråt.
Nu ska jag äntligen ta mig tid att faktiskt lära känna mig själv, på riktigt. Jag har aldrig vetat riktigt vem jag är eller vad jag vill med livet. Utan bara låtit livet pågå och hängt med i svängarna hit och dit utan att någonsin tänka på vad jag egentligen vill. Det är en rätt konstig känsla att ha kommit på såhär pass sent i livet, men jag kanske helt enkelt har nått en ny fas i livet och "växt upp" på något vis.. vem vet.
Behövde bara få ur mig lite känslor efter en hel dag av soffläge och torkning av tårar.
En dag blir allting bra, och kanske till och med bättre än någonsin, hoppas gör jag alltid!
Behövde bara få ur mig lite känslor efter en hel dag av soffläge och torkning av tårar.
En dag blir allting bra, och kanske till och med bättre än någonsin, hoppas gör jag alltid!
Ständig dödsångest
Länge sedan som vanligt, men när livet bara springer förbi glömmer jag bort att lätta på mina känslor här. För det är precis vad jag har den här bloggen till, att få lätta på trycket i hjärnan och på ett sätt få ur mig lite känslor!
Nu har jag varit alldeles för deppig ett tag, igen.. utan att ha någon egentlig anledning, jag känner mig bara nere, svart, trist och ensam! Det gör mig galen!
Det är mycket som gör mig galen, jag klarar inte av att vara ensam för mycket, för då blir jag så deppig så jag knappt vet vart jag ska ta vägen, hemma var det lättare, fanns alltid någon att åka hem till och få tala ut och få sig lite ny energi.. det är svårare här, betydligt mindre bekantskapskrets, ingen mor, far, bror eller annan släkt!
Ibland slår det mig så hårt att jag börjar fundera på varför jag egentligen lämnade tryggheten där hemma, men sen kommer jag på att jag var så in i norden trött på just tryggheten där hemma, vardagen som bara rullade på, samma visa varje vecka, näst intill meningslöst, känslor som svävade iväg i drömmar, folk som gång på gång krossade drömmarna för att sedan bygga upp dom igen för att sedan riva allt igen.. inte så konstigt att man ville fly, bosätta sig i stan där drömmarna fanns, men när jag kom hit, ja då krossades dom i alla fall.. och då satt jag här, i Örebro, uppsagd på gamla jobbet, på en utbildning jag knappt visste vad det innebar, utan trygghet, familj och vänner och med som sagt, krossade drömmar, krossat hjärta och ett stort lån på en lägenhet i Huddinge, världen föll!
Som tur är kom det en prins på vit häst och fångade upp mig ur mörkret och gav mig hoppet tillbaka, en som betyder otroligt mycket för mig, min Jörgen! Utan honom vet jag faktiskt inte vad jag hade gjort! Så mycket kärlek som han har gett mig undrar jag ens om jag är värd, men jag tar tacksamt emot varenda liten kärleksdroppe jag får!
Så till överskriften, jag lever med dödsångest, jag har vetat det länge, men inte gjort något åt det, för att jag är rädd för vad jag kommer att uppleva om jag får prata med någon som vet precis vilka frågor som ska ställas för att man ska säga vad man bär på inombords!! Jämt och ständigt är jag rädd, tror att jag ska dö, aldrig erkänt det för någon, men jag gör det här, för här vet jag inte vilka om ens någon ser det, men jag får det i alla fall ur mig, ett erkännande, ett första steg!
Mammas sjukskrivning och att se sin älskade mamma må dåligt och tappa stinget, Pappas stroke 2003, se honom förlora det han levde för, jobbet, företaget, oförmögen att fortsätta arbeta, tvingas från villa till liten lägenet, sälja pappas pärla St.Tropez (båten), Tsunamikatastrofen 2004, en kärleksresa, rebirth, hopp om livet, det som skulle bli en tre veckor lång dröm, blev en veckas mardröm och det är där vi har det, tror jag iaf.. dödsångestens uppkomst! Fick aldrig prata ut om hur jag kände efteråt förutom med vänner men det var mest ord som "nej men det är lugnt, vi kom ju hem levande..", men bilderna jag har i huvudet, ljuden jag minns, lukten.. dom har alltid stannat i mitt huvud! Skolan tyckte vi var för få som hade varit med om det så någon krisgrupp sattes aldrig ihop, bra där!
Jag vet precis varför jag får hjärtklappning om det blåser så att fönstrena skallrar, när ett tåg dundar förbi utanför fönstret och bara ökar i kraft och ljud.. katastroftänket jag hela tiden får höra att jag har, ja jag vet precis varför, det är de där minnena som aldrig försvinner, och vetskapen om att vi faktiskt kan försvinna när som helst, var som helst, när vi minst anar det, när himlen är blå och solen skiner finare än någonsin.. Det skrämmer mig, jag vill inte vara utan någon av mina nära och kära, hatar att säga hejdå för jag vet om att det kanske är sista gången vi ses.. jag blir galen!
Nu känns det i alla fall lite bättre, skönt att få skriva av sig medans tårarna forsar.. faktiskt jätteskönt, det här är väl min egna psykolog på ett sätt! Jag slipper svara på frågor, får bara välla ur mig allt jag känner.
Så nu ska jag försöka bli på bättre humör, tänka på vad bra jag egentligen har det, det kunde varit värre och jag har så många fina människor runt om mig även om dom inte sitter här brevid mig just nu!
Nu har jag varit alldeles för deppig ett tag, igen.. utan att ha någon egentlig anledning, jag känner mig bara nere, svart, trist och ensam! Det gör mig galen!
Det är mycket som gör mig galen, jag klarar inte av att vara ensam för mycket, för då blir jag så deppig så jag knappt vet vart jag ska ta vägen, hemma var det lättare, fanns alltid någon att åka hem till och få tala ut och få sig lite ny energi.. det är svårare här, betydligt mindre bekantskapskrets, ingen mor, far, bror eller annan släkt!
Ibland slår det mig så hårt att jag börjar fundera på varför jag egentligen lämnade tryggheten där hemma, men sen kommer jag på att jag var så in i norden trött på just tryggheten där hemma, vardagen som bara rullade på, samma visa varje vecka, näst intill meningslöst, känslor som svävade iväg i drömmar, folk som gång på gång krossade drömmarna för att sedan bygga upp dom igen för att sedan riva allt igen.. inte så konstigt att man ville fly, bosätta sig i stan där drömmarna fanns, men när jag kom hit, ja då krossades dom i alla fall.. och då satt jag här, i Örebro, uppsagd på gamla jobbet, på en utbildning jag knappt visste vad det innebar, utan trygghet, familj och vänner och med som sagt, krossade drömmar, krossat hjärta och ett stort lån på en lägenhet i Huddinge, världen föll!
Som tur är kom det en prins på vit häst och fångade upp mig ur mörkret och gav mig hoppet tillbaka, en som betyder otroligt mycket för mig, min Jörgen! Utan honom vet jag faktiskt inte vad jag hade gjort! Så mycket kärlek som han har gett mig undrar jag ens om jag är värd, men jag tar tacksamt emot varenda liten kärleksdroppe jag får!
Så till överskriften, jag lever med dödsångest, jag har vetat det länge, men inte gjort något åt det, för att jag är rädd för vad jag kommer att uppleva om jag får prata med någon som vet precis vilka frågor som ska ställas för att man ska säga vad man bär på inombords!! Jämt och ständigt är jag rädd, tror att jag ska dö, aldrig erkänt det för någon, men jag gör det här, för här vet jag inte vilka om ens någon ser det, men jag får det i alla fall ur mig, ett erkännande, ett första steg!
Mammas sjukskrivning och att se sin älskade mamma må dåligt och tappa stinget, Pappas stroke 2003, se honom förlora det han levde för, jobbet, företaget, oförmögen att fortsätta arbeta, tvingas från villa till liten lägenet, sälja pappas pärla St.Tropez (båten), Tsunamikatastrofen 2004, en kärleksresa, rebirth, hopp om livet, det som skulle bli en tre veckor lång dröm, blev en veckas mardröm och det är där vi har det, tror jag iaf.. dödsångestens uppkomst! Fick aldrig prata ut om hur jag kände efteråt förutom med vänner men det var mest ord som "nej men det är lugnt, vi kom ju hem levande..", men bilderna jag har i huvudet, ljuden jag minns, lukten.. dom har alltid stannat i mitt huvud! Skolan tyckte vi var för få som hade varit med om det så någon krisgrupp sattes aldrig ihop, bra där!
Jag vet precis varför jag får hjärtklappning om det blåser så att fönstrena skallrar, när ett tåg dundar förbi utanför fönstret och bara ökar i kraft och ljud.. katastroftänket jag hela tiden får höra att jag har, ja jag vet precis varför, det är de där minnena som aldrig försvinner, och vetskapen om att vi faktiskt kan försvinna när som helst, var som helst, när vi minst anar det, när himlen är blå och solen skiner finare än någonsin.. Det skrämmer mig, jag vill inte vara utan någon av mina nära och kära, hatar att säga hejdå för jag vet om att det kanske är sista gången vi ses.. jag blir galen!
Nu känns det i alla fall lite bättre, skönt att få skriva av sig medans tårarna forsar.. faktiskt jätteskönt, det här är väl min egna psykolog på ett sätt! Jag slipper svara på frågor, får bara välla ur mig allt jag känner.
Så nu ska jag försöka bli på bättre humör, tänka på vad bra jag egentligen har det, det kunde varit värre och jag har så många fina människor runt om mig även om dom inte sitter här brevid mig just nu!
Babyboom!
2012 kommer nog bli ett riktigt "babyboom"-år! Det är hur många som helst i min närhet och bekantskapskrets som ska få eller precis fått små bebisar :D Jag blir så lycklig varje gång jag får reda på att någon är gravid eller när någon rapporterar från BB att en ny liten krabat kommit till världen! Otroligt söta små knyten som har hela livet framför sig.. kan inte hjälpa att man blir lite rörd och sugen själv!
I lördags blev min kära karl morbror för första gången till en obeskrivligt söt liten flicka, så i måndags när vi var lediga från skolan tog vi en cykeltur till hans syster och sambo för att se det lilla underverket! Oj så söt hon var, redan på bilden i lördags tyckte vi att hon var så söt som man bara kunde bli så då var det svårt att förstå att hon var Ännu sötare i verkligheten och så liten.. man kan ju inte förstå att man varit så liten själv, jag måste varit en ganska liten bebis som trots två veckors "försening" bara vägde 3330g och var 51cm lång, fast man kanske inte växer så mkt när det går över tiden?
Hans syster mådde efter omständigheterna bra och det var en lycklig liten familj vi besökte på måndagen, att få se och mysa med en så liten sötnos laddade verkligen upp batterierna för en bra tid framöver, och det är tur att vi har så nära till dom så vi kan åka och hälsa på ofta :)
Fortsättning på bebislyckan! Samma måndag fick jag besked om att min närmsta vän hemma i Huddinge hade fött sitt andra barn, en liten pojke och lillebror till finaste Nellie! :') Helt fantastiskt! Det bara sprudlar i hjärtat på mig när två så fina par fått sig en till liten medlem på så kort tid, det bubblar nästan över inom mig! Igår fick jag se en bild på denna lilla snutt och han var så otroligt söt han också, tycker mig även se likheter mellan honom och hans storesyster när hon var nyfödd, så himla söta! Eftersom vi har så luftigt schema så tänkte jag ta mig hem för att hälsa på familjen Jidetorp någon vardag här inom snar framtid! Mys!
Hans syster mådde efter omständigheterna bra och det var en lycklig liten familj vi besökte på måndagen, att få se och mysa med en så liten sötnos laddade verkligen upp batterierna för en bra tid framöver, och det är tur att vi har så nära till dom så vi kan åka och hälsa på ofta :)
Fortsättning på bebislyckan! Samma måndag fick jag besked om att min närmsta vän hemma i Huddinge hade fött sitt andra barn, en liten pojke och lillebror till finaste Nellie! :') Helt fantastiskt! Det bara sprudlar i hjärtat på mig när två så fina par fått sig en till liten medlem på så kort tid, det bubblar nästan över inom mig! Igår fick jag se en bild på denna lilla snutt och han var så otroligt söt han också, tycker mig även se likheter mellan honom och hans storesyster när hon var nyfödd, så himla söta! Eftersom vi har så luftigt schema så tänkte jag ta mig hem för att hälsa på familjen Jidetorp någon vardag här inom snar framtid! Mys!
Nu ska jag försöka fokusera lite på skolan.. han en del att läsa inför morgondagen, så fram med böckerna om arbetsrätt och av med tvn och andra störningsmoment så blir det läsning en stund här hemma!
Ha det fint! Kram
Here comes the sun!
Solen har varit framme flera dagar nu senaste veckan!! Jag blir såå lycklig av solen så det är inte klokt, känner mig som en ny människa efter denna vinters långa tid av virus, trötthet osv.. men nu är jag som sagt back on track, redo att kämpa mig igenom 4e terminen, redo att kämpa för att bli en bättre gymnast, förhoppningsvis bättre än någonsin, jag tycker inte att det är försent trots att jag är 23år, så länge man har viljan så kan man! :D
Så nu tror jag att bloggskrivandet kommer ta fart igen, nu när jag har livslust igen!
På återseende, KRAM
Start me up
Tider när det är mycket i skolan så blir det lite skrivet i bloggen är min slutsats av senaste veckornas bloggtorka. Kan ha med att göra att jag skriver så mycket på sidan om, PM, hemtentor osv..
Skriver man flera timmar om dagen är det rätt skönt att slippa skriva och bara klicka och läsa runt på internet när man lagt skolan åt sidan faktiskt :) Men nu, nu fick jag lite skrivarlust.. kanske för att jag är uttråkad, ensam hemma och sjuk... Fortfarande sjuk, helt otroligt, inne på fjärde veckan av hosta, snuva, huvudvärk, halsont, muskelvärk osv osv.
Börjar bli riktigt frustrerande att inte kunna leva normalt, inte kunna träna ordentligt framför allt!! Tävling i slutet av mars i Göteborg, stress, panik, depression!
Kan jag inte vara med för att jag inte hunnit träna mig i form tills dess kommer jag bli ledsen,
men men, nu ska all fokus läggas på att bli frisk som en nötkärna!
Ringde vårdecentralen idag, men dom sa exakt det jag trodde dom skulle säga
-"Det är nog en virusinfektion du dragit på dig, inget att göra åt, bara vila så mycket du kan, inga onödiga ansträngningar, drick varmt och vänta ut det.."
jag ville ju helst av allt höra "Kom in så tar vi en titt" och "här får du recept på en mirakelmedicin som kommer göra dig frisk inom ett dygn" :P men det kunde jag bara drömma om, vilket jag visste redan innan iofs!
Nog om det! I helgen kommer två söta damer från Stockholm hit och bor hos oss, mycket trevligt! Dom ska vara med i landslagsuttagningen som sker i våran träningshall här i Örebro, spännande! Ska ladda upp hela fredagskvällen, tagga och peppa dom allt vad jag orkar, för nu smittar jag inte längre förhoppningsvis.. Karln min åker till sin vän Tobbe för att bada i tunnan och dricka öl, lika bra att fly fältet när tre gymnastiktokiga tjejer ska bo i vår lilla etta en hel helg, risk för mkt gympasnack ;) Ska hur som helst bli kul att få hit dom!
Nu blir det lite lunch och ett avsnitt greys anatomy innan det är dags att ta tag i PMet igen!
Love
Snart biff igen!
Såg något lovande imorse när jag borstade tänderna, står nämligen alltid med armen i sidan när jag borstar tänderna.. Då såg jag att musklerna växer! Underbar syn, när jag var yngre skämdes jag över mina dåvarande muskler, nu blir jag bara glad! :D nu har jag inte ens tränat på en vecka pga sjukdom! Ja jag är då imponerad :)
Tjejdag på stan!
Snart ska jag gå ner på stan och möta Elin & Lisa för en tur på stan, jag har lite presentkort att utnyttja och det skulle vara kul med lite nytt i garderoben såhär inför ny termin och allt!
Känner jag oss rätt blir det också en fika och en hel del snack i några timmar med, sånt där man behöver ibland!
J åkte precis med sin familj till Marieberg för lite familjehäng och shopping, mysigt! Önskar att min familj också bodde lite närmre så man kunde göra såna saker.. ogillar att inte träffa dom så ofta som jag behöver, ens föräldrar är ju ens vägledare i livet! Storebror skulle jag också vilja träffa oftare, han får mig att skratta som ingen annan, behövs det med! Och såklart hundarna.. mina mysvovvar, synd att man inte kan teleportera sig! :)
Nej nu är det dags att gå!
Känner jag oss rätt blir det också en fika och en hel del snack i några timmar med, sånt där man behöver ibland!
J åkte precis med sin familj till Marieberg för lite familjehäng och shopping, mysigt! Önskar att min familj också bodde lite närmre så man kunde göra såna saker.. ogillar att inte träffa dom så ofta som jag behöver, ens föräldrar är ju ens vägledare i livet! Storebror skulle jag också vilja träffa oftare, han får mig att skratta som ingen annan, behövs det med! Och såklart hundarna.. mina mysvovvar, synd att man inte kan teleportera sig! :)
Nej nu är det dags att gå!
Hej Hopp
Påväg mot sista halvan av utbildningen!
Länge sedan men det har varken funnits tid eller lust till att skriva, skolan var ruskigt körig sista månaden och inte förrän idag är jag lugn igen, så nu har jag tid att sätta mig ner och få ur mig lite ord, ska bli oerhört skönt!
Julen var mysig, det bästa julen på länge måste jag säga, av flera anledningar! Det var så mysigt att träffa släkten, gamla krassliga mor och farföräldrar som försökte hålla sig pigga under dagen och kvällen, så jag passade på att mysa lite extra med dom!
Nyår firades i Flen tillsammans med kärleken, först parmiddag med tre andra par, riktigt mysigt, god mat, kul spel (gäster med gester) och trevlig atmosfär! Sedan bar det av ut i skogen på husfest, där var det discolampor och rökmaskin i sann flensanda, kul att träffa så många härliga människor och att det var så god stämning där ute! I slutet såg man inte 30cm framför sig pga röken! Haha, det var en riktigt bra hemmafest med andra ord! Vi kom hem runt 4snåret och det var så skönt att lägga sig efter en sån helkväll, det blev ingen hockey för mig med andra ord!
Gymnastiken har dragit igång igen, Underbart!! En träning till i veckan den här terminen med och ingen är gladare än jag över det, nu ska jag bli biff igen! Tävling i slutet av mars i Götebooorg, råtaggad!! Bara hoppas att jag håller mig frisk (just nu är jag sjuk, hostar sönder lungorna och är yr i bollen) och hel! Måste gå till vårdcentralen och ta reda på varför jag är så trött jämt och varför jag blir sjuk på tok för ofta, kanske kan få något mirakelpiller som gör mig pigg och kry igen :)
Julen var mysig, det bästa julen på länge måste jag säga, av flera anledningar! Det var så mysigt att träffa släkten, gamla krassliga mor och farföräldrar som försökte hålla sig pigga under dagen och kvällen, så jag passade på att mysa lite extra med dom!
Nyår firades i Flen tillsammans med kärleken, först parmiddag med tre andra par, riktigt mysigt, god mat, kul spel (gäster med gester) och trevlig atmosfär! Sedan bar det av ut i skogen på husfest, där var det discolampor och rökmaskin i sann flensanda, kul att träffa så många härliga människor och att det var så god stämning där ute! I slutet såg man inte 30cm framför sig pga röken! Haha, det var en riktigt bra hemmafest med andra ord! Vi kom hem runt 4snåret och det var så skönt att lägga sig efter en sån helkväll, det blev ingen hockey för mig med andra ord!
2a januari var det dags för skola igen, vi har ju inget jullov utan höstterminen sträcker sig till 16januari ungefär, så det var bara att åka till Örebro och vara glad och öppna böckerna igen! Otaggad som aldrig förr, det där mer ekonomi var verkligen Inte min grej, en termin räcker gott och väl, nu "kan" jag väl grunderna iaf..
Så jag sökte om hit och dit, men blev aldrig antagen, utan blev reserv och hörde att det var smockfullt på kursen jag ville läsa istället (Medie- och kommunikationsvetenskap), riktigt surt! Så jag stod fram till imorse kurslös och hade varken någon föreläsning att gå till eller något CSN på kontot (som alla andra fick redan i måndags), det har alltså varit Kaos fram tills idag, så nu känner jag mig lättad till tusen!
Så imorgon kliver jag in på termin 4! och alltså sista halvan av utbildningen (3år = 6 terminer)!! Jag ser ljuset, även om jag funderar på att söka om till sjuksköterska till hösten, då blir det ju tre år till ;) men Det är något som jag finner ytterst intressant så det blir nog inte så trist endå!
Gymnastiken har dragit igång igen, Underbart!! En träning till i veckan den här terminen med och ingen är gladare än jag över det, nu ska jag bli biff igen! Tävling i slutet av mars i Götebooorg, råtaggad!! Bara hoppas att jag håller mig frisk (just nu är jag sjuk, hostar sönder lungorna och är yr i bollen) och hel! Måste gå till vårdcentralen och ta reda på varför jag är så trött jämt och varför jag blir sjuk på tok för ofta, kanske kan få något mirakelpiller som gör mig pigg och kry igen :)
Skönt att få rensa hjärnan på lite strunt nu iaf! Nu ska jag dricka upp kaffet innan det kallnar och sen vika in kläderna som hänger över hela lägenheten pga att torktumlarn inte gör sitt jobb ;)
PUSS
PUSS
Personal breakdown
Motgång på motgång, hur mycket ska en människa tåla?
Just nu undrar jag faktiskt vilken dag jag ska vinna på lotteri eller på annat vis drabbas av så galet mycket lycka som kan kompensera Alla motgångar som drabbat mig (mestadels på senaste tiden men också de större händelserna under 2000-talet)..
Just nu undrar jag faktiskt vilken dag jag ska vinna på lotteri eller på annat vis drabbas av så galet mycket lycka som kan kompensera Alla motgångar som drabbat mig (mestadels på senaste tiden men också de större händelserna under 2000-talet)..
Jag är inte en sådan som tycker synd om mig själv, jag lever på hoppet om bättre tider och försöker vara glad utåt så gott jag kan, men tillslut orkar man inte och allt bara brister, det hände imorse, hur mycket jag än försöker så har tentorna en förmåga att vända sig mot mig som aldrig förr, hela terminen har varit ett stort mörker och inte nog med det, omtentan i externredovisning igår tog knäcken på alla som var där och skrev, hur i hela fridens namn kan man göra en omtenta dubbelt så svår som orginaltentan bara för att folk som klarade den sa till läraren att den var för enkel...?! Jag tippar på att ca 1% kommer få Godkänt på den omtentan för det var bland det sjukaste jag sett på länge, det är en A-kurs för tusan, GRUNDläggande kunskaper inte ingående djupa microkunskaper på områden som möjligtvis nämns i böckerna.. kom igen!
Det är tur att jag har världens finaste och mest förstående pojkvän för utan honom vet jag inte vart jag hade tagit vägen nu, han lyssnar, förstår, försöker hjälpa, tröstar, lider med mig (vilket jag inte vill men det är väl svårt att undvika dessa stunder) och tar hand om mig så gott han bara kan och hinner med, så fruktansvärt tacksam över att jag har honom, så Där har vi lyckan i livet, han och alla fina vänner samt mitt nya gymnastiklag med alla härliga tjejer och kille och så underbara tränare!
Om man endå kunde klara sig på bara vänner, gympa och kärlek.. men tyvärr så måste man klara skolan med annars får man inte låna pengar från CSN och Då är det rätt kört för mig..
magkatarr, huvudvärk och ingen matlust sammanfattar min hälsa just nu.
Nej nu får jag sätta på lite glad julmusik, försöka få i mig lite lunch och bita tag i ekonomistyrningen!
När jag kommer hem till jul så ska jag krama er alla där hemma så mycket jag bara kan, fånga kärlek, värme och styrka för att kunna åka tillbaka till Örebro och försöka vända allt på sin rätta sida igen!
När jag kommer hem till jul så ska jag krama er alla där hemma så mycket jag bara kan, fånga kärlek, värme och styrka för att kunna åka tillbaka till Örebro och försöka vända allt på sin rätta sida igen!
Hemlängtan
Nu har jag en sån fruktansvärd hemlängtan!!
Längtar efter så många och så mycket, såg precis en bild på våra två små söta hundar Elvis och Tindra som pussades och kände ett sånt där kärlekspirr i hjärtat, skulle vilja åka hem nu!
Längtar efter att sitta i soffan hos Mamma och Pappa i Segeltorp och bara mysa, prata, skratta, se på julkalendern på morgonen med pappsen som jag alltid gjort.. vakna av att Elvis eller Tindra hoppar upp i sängen och pussar en godmorgon, mamma som har fixat frukost så man bara kan förflytta sig från sängen till matbordet där kaffe och allt möjligt står redo, rostat bröd, ost, allt det där som vi aldrig köper i Örebro, vi äter bara bröd, smör, gurka, ägg och dricker kaffe här hemma nämligen ;P
Längtar efter så många och så mycket, såg precis en bild på våra två små söta hundar Elvis och Tindra som pussades och kände ett sånt där kärlekspirr i hjärtat, skulle vilja åka hem nu!
Längtar efter att sitta i soffan hos Mamma och Pappa i Segeltorp och bara mysa, prata, skratta, se på julkalendern på morgonen med pappsen som jag alltid gjort.. vakna av att Elvis eller Tindra hoppar upp i sängen och pussar en godmorgon, mamma som har fixat frukost så man bara kan förflytta sig från sängen till matbordet där kaffe och allt möjligt står redo, rostat bröd, ost, allt det där som vi aldrig köper i Örebro, vi äter bara bröd, smör, gurka, ägg och dricker kaffe här hemma nämligen ;P
Längtar efter att få krama om mina vänner som jag inte har träffat sedan Augusti och även Linda som var här på besök under hösten men då satt vi ju mitt i stressplugget som vanligt så hann inte kramas så mycket då, längtar efter småtjejerna Nellie & Billie, kramas lite, höra på vad de lärt sig för nytt på senaste tiden, klappa lite på Carros bebismage.. ja jag kan nog fortsätta i evigheter!
Hur som helst ser jag fram emot att få komma hem och andas ett par dagar innan jul!
En bit på väg..
Skönt med Fredag som vanligt! Idag ska det pluggas ännu mer på affärsredovisning med allt vad det innebär.. det är ju så stort område så jag förstår inte hur man ska lära sig allt på så "kort" tid :/ än mindre när tom lärarna säger att det tar flera år att lära sig.. hm, jaja allt går med lite vilja och våld som jag brukar säga!
Om ett tag kommer Lisa hit för att göra mig sällskap under fredagsplugget, vi ska baka sockerkaka för att öka motivationen ;) lite fredagsgott är aldrig fel!
Lite lunch på det här så ska nog plugget gå lättare :) Ta hand om er!
Om ett tag kommer Lisa hit för att göra mig sällskap under fredagsplugget, vi ska baka sockerkaka för att öka motivationen ;) lite fredagsgott är aldrig fel!
Morgonen starades med ett par samtal till vårdcentral och annat för tidsbokning och lite sånt nödvändigt, och blir man nå trött när man ringer "talsvar" och får höra att det inte finns några lediga tider just nu, försök gärna senare?
Då vill man ju bara slänga iväg ett mail med sitt telefonnummer och be dom ringa upp så fort dom får tid om de så inte är förrän nästa vecka, det är ju så träligt att ringa och ringa och ringa utan att det händer något.. men men, får väl försöka nästa vecka igen, VC fick jag tag på iaf, alltid något!
Då vill man ju bara slänga iväg ett mail med sitt telefonnummer och be dom ringa upp så fort dom får tid om de så inte är förrän nästa vecka, det är ju så träligt att ringa och ringa och ringa utan att det händer något.. men men, får väl försöka nästa vecka igen, VC fick jag tag på iaf, alltid något!
Ikväll blir det lugna gatan hemma hos oss då vi har tvätt-tid mellan 17-20 :) Slut lagom till Idol, kan ju vara trevligt att se, det är väl final eller något sånt idag tror jag jag såg snackades om på Facebook :P Imorgon drar männen iväg på fotbollscup i Säffle tiiidigt tidigt på morgonen så vi tjejer ska vara hemma hos Elin och förbereda oss inför vårt pris som vi vann i form av limousintur för festkommittén! Ska bli riktigt trevligt och kul att göra något med tjejerna, känns som det var alldeles för länge sedan!
Lite lunch på det här så ska nog plugget gå lättare :) Ta hand om er!
"Älska den du är, det du gör, och dem du lever nära.. Det är allt!"
Upp & Ner, Ner & Upp
Den här terminen har verkligen tärt på mig ordentligt!
Kanske för att det är få gånger jag haft medvind när det kommer till skolan.. Jag blir inte riktigt klok på detta och är så sugen på att hoppa av och börja jobba istället.. Omtenta på tisdag igen, jag och Elin, hand i hand går vi ner i bunkern och ser till att fixa den satans externredovisningen!!
Jag är visserligen glad att jag klarade omtentan i marknadsföring, en tenta mindre på listan iaf, alltid något!
När jag kommer in i såna här stunder när jag känner mig värdelös, dum och ur spår så är jag glad att jag har min karl, han får mig alltid att komma igen efter en ihopbrytningsstund trots att jag tror det är omöjligt..
Men nu är det ju inte bara skolan som krånglar, utan tuuusentals saker runt om kring som bekymrar mig är det också såklart, en olycka kommer ju sällan ensam som man säger!
Nu har jag iaf bockat av en sak på listan, Polisanmälan är gjord.
Nästa grej att ta tag i är att besöka någon typ av vårdcentral, jag måste få bukt med vad det är som gör att jag är så förskräckligt trött jämt och ständigt, små hugg här och där och allmänt ont i kroppen, jag är en sån som gärna drar ut på denna typen av besök, jag vill nämligen inte visa mig svag och tänker gärna "jag är nog bara löjlig, alla känner såhär och det går nog över snart", väntar gärna in i sista sekunden tills någon måste tvinga mig till läkaren eller rent av släpa dit mig :P
Kanske för att det är få gånger jag haft medvind när det kommer till skolan.. Jag blir inte riktigt klok på detta och är så sugen på att hoppa av och börja jobba istället.. Omtenta på tisdag igen, jag och Elin, hand i hand går vi ner i bunkern och ser till att fixa den satans externredovisningen!!
Jag är visserligen glad att jag klarade omtentan i marknadsföring, en tenta mindre på listan iaf, alltid något!
När jag kommer in i såna här stunder när jag känner mig värdelös, dum och ur spår så är jag glad att jag har min karl, han får mig alltid att komma igen efter en ihopbrytningsstund trots att jag tror det är omöjligt..
Men nu är det ju inte bara skolan som krånglar, utan tuuusentals saker runt om kring som bekymrar mig är det också såklart, en olycka kommer ju sällan ensam som man säger!
Nu har jag iaf bockat av en sak på listan, Polisanmälan är gjord.
Nästa grej att ta tag i är att besöka någon typ av vårdcentral, jag måste få bukt med vad det är som gör att jag är så förskräckligt trött jämt och ständigt, små hugg här och där och allmänt ont i kroppen, jag är en sån som gärna drar ut på denna typen av besök, jag vill nämligen inte visa mig svag och tänker gärna "jag är nog bara löjlig, alla känner såhär och det går nog över snart", väntar gärna in i sista sekunden tills någon måste tvinga mig till läkaren eller rent av släpa dit mig :P
Jag vet att det låter sjukt dumt, jag tror jag ärvt det efter min far och farfar om jag ska vara ärlig..
Därav en väldigt brusten blindtarm en gång i tiden, varför åka in till sjukhuset när man spyr 2 veckor i sträck liksom? det är nog normalt... herregud vad dum jag känner mig när jag inser hur jag faktiskt beter mig! Skärpning!
Försöker hitta någon vårdcentral här i närheten, så svårt när man aldrig varit på nån vårdcentral i en "ny" stad, man vet ju ingenting om hur det fungerar här osv.. men antar att det bara är att ringa första bästa och be om en tid??
En tredje sak är att jag borde gå och ta cellprover för livmoderhalscancer som jag fick kallelse till hemma när jag fortfarande var skriven där.. Har hittat en klinik som sysslar med sådant här nu iaf, kostar 80kr tydligen, hemma var det gratis.. attans! Men men, bara att göra't, det är det värt alla gånger!
Sådär, nu vet jag vad jag måste ta tag i, det brukar ju bli mer verkligt av att skriva om det, iaf för mig! Så nu
ska det bara tas tag i :) lättare sagt än gjort..
Dags att återgå till plugget nu när jag har rensat hjärnan på en del av allt det som bekymmrar mig just nu!
Dags att återgå till plugget nu när jag har rensat hjärnan på en del av allt det som bekymmrar mig just nu!
