Äntligen Fredag!
J ska inte upp 05.50 imorgon och jag kanske därmed kan få sova ut, han med för den delen, vi kanske kan umgås han och jag, ha kul ihop och allt det där, kanske möjligtvis kan man få i sig lite vin idag, det vore ytterst jävla astrevligt känner jag. Får väl se vad kvällen har att erbjuda :)
Måste ju återfå kroppsformen, eller åtminstånde musklerna så att inte kroppen får en chock i höst när jag ska ge mig på gymnastik igen :) Hoppas Hoppas Hoppas att alla kroppsdelar håller fortfarande!
Du, jag vill se dig igen
Hör du sången dem spelar på radion?
Sommar Sommar Sommar...
Livet fortgår och inte händer det mycket just nu, hänger i Hälleforsnäs ett par dagar nu igen för att få sova gott med min älskade, men tror jag flyr min kos till Stockholm inom snar framtid för det här är inte så kul.
Att vakna, tomt i huset, se på tv, läsa böcker, köra styrka, vänta på att karln ska komma hem, sen är det nästan läggdags.. Så det blir hem till storstan och träffa lite folk snart känner jag, så jag inte går in i depression, det vore ju trist ;P
Längtar nästan tills skolan börjar igen så man får lite struktur på vardagen, att ha sommarlov är som sagt inte så kul som jag minns det när man är såhär "gammal". Men men jag ska inte klaga, får ju iaf vila upp mig!
I den här tystheten och tomheten hinner man tyvärr tänka en heel del med, nästan lite för mycket! Min hjärna går på högvarv, tankar snurrar runt som i Extreme på Gröna Lund och inte blir jag klokare.. Tror att jag kommer reda ut vad jag är ute efter nästa dag, men nu börjar jag tro att den dagen inte kommer alls! Då får man bara se till att ta sig igenom varje dag och hoppas att allt löser sig endå, i sinom tid!
Ibland får jag panik, vill bara skrika och lämna allt bakom mig, rymma? Men sen en kvart senare, pirrar det i magen och jag inser att jag aldrig skulle kunna lämna J, så honom får jag ta med mig isåfall, men det går inte..
Tror jag kan va såhär rörig i skallen för att vi snart ska upp i luften och flyga, HEMSKT flygrädd, vet inte ens om jag kommer kunna åka med ska jag tala om.. blir skakig och får hjärtklappning bara jag tänker på det, nu, just nu, klappar hjärtat hårt och snabbt... usch. finns det inga piller för sånt här eller måste jag helt enkelt supa ner mig på arlanda men endå sköta mig vid biljettkontrollen så jag kommer på planet?!
Skulle inte ens förvåna mig om det händer något.. verkar vara så när jag ska ut på kärlekssemester, det gick ju inte så bra sist i Thailand direkt.. Eller det gick ju bra efter omständigheterna men det blev ju ingen 3-veckors kärlekssemester utan mer som en mardrömsvecka som slutade med evakueringsflyg hem, jag antar att det var det som gjorde mig flygrädd, äckligt rostigt plan som stank spya, blod, öppna sår där de flesta antingen satt som apatiska eller gråtandes.
Märker ni? jag tänker för mycket, det här snurrar runt varje ensam stund, tror jag måste åka hem och umgås med folk innan jag blir tokig!
