I'm watching you breathing
Sån är jag, livrädd att mista mina nära och kära, och eftersom jag Aldrig tidigare har känt såhär starkt för någon i hela mitt 25-åriga liv, så kan ni ju bara tänka er hur jäkla rädd jag är nu..Skulle jag förlora honom, så vet jag faktiskt inte om jag skulle klara av att fortsätta leva själv, för jag vet att jag Aldrig kommer hitta någon som är som honom, och han är perfekt i mina ögon, perfekt för mig!
Jag vet också att han själv är rädd, fast han försöker att inte visa det, men ibland när han pratar om det så syns rädslan i hans ögon och jag vill bara skrika rakt ut, be honom gråta ut i min famn, prata om det, vad som helst, men jag vill inte heller röra upp nya rädslor eller få honom att må sämre. Jag är liksom rädd för att om jag talar om för honom hur in i helvete rädd jag är, varje dag, varför jag är nere ibland och så vidare så kanske han stöter bort mig för att det är jobbigt nog att ta hand om hans egna tankar och känslor kring det här.. så nä jag vet inte vad jag ska göra, mer än att tala om för honom hur mycket jag älskar honom varje dag, skratta med honom och bara försöka njuta av varje ögonblick? För just nu är han ju "frisk" eftersom det inte finns någon vidare diagnos, just nu lever vi båda två, just nu har vi bara just nu!
Skulle det hända honom något illa så förstår jag mig inte på världen, för helt ärligt så har jag aldrig träffat en så underbar, ödmjuk och vacker person på både in- och utsidan, han om någon på denna jord är värd ett långt och lycklig liv, det hoppas jag att någon där uppe unnar honom, för de gör i alla fall jag!
Moving on
När han åkte hem fick jag ett klassiskt städryck deluxe och fullkomligt gick lös med dammsugare, trasa, diverste medel, skurhink, skurmopp och allt man kan tänka sig. HERREGUD vad rent det är här hemma nu, så himla skönt.. Inte för att det var särskilt skitigt innan, men nu är det sådär alldeles tipptopp! Jag gillar att ha rent och fint hemma, det är enklare att slappna av på kvällen om man inte ser en massa oreda vart man än tittar tycker jag :)
Nu väntar jag på besök av en person som kommit att betyda väldigt mycket för mig under den här kaosperioden. Så det ser jag fram emot. Denna människa får mig att skina upp som en sol, skratta och må bra genom att bara vara i närheten. En sån person hoppas jag att alla har omkring sig!
If i lose myself
En sak jag lärt mig om mig själv tack vare det här uppbrottet är att jag är lite (eller mycket) cynisk av mig. Jag tror alltid att folk kommer såra mig i slutändan till exempel. Så om det är någon (till exempel, en flirt) jag träffar, så oroar jag mig för den dagen då denne ska säga att den inte vill ses mer osv. och jag vet nästan att detta kommer ske, för så blir det Alltid när det är någon jag verkligen känner lite extra pirr för. Som om min kropp vet vilka den ska känna så för, alltså dom som kommer göra mig ledsen, bara för att jävlas med mig. Men sen är det nog så också att jag har ganksa lätt för att falla för fel personer, såna som inte är ute efter något långvarigt utan bara en liten stund av närhet, sen står jag där ensam igen och känner mig lurad.. men jag ska göra Allt i min makt för att undvika detta den här gången! Jag försöker intala mig själv varje dag att jag inte ska skaffa mig för djupa känslor för någon för snabbt. Men det är verkligen svårt!
<3
If you're brave enough to say goodbye, life will reward you with a new Hello.
Just nu pendlar jag mellan att gråta floder och att känna mig lättad. Ena stunden pustar jag ut och känner att det här blir bra, nästa kommer jag att tänka på allt vi haft och alla människor runt honom som jag också förlorar i och med detta. Pendlar mellan att känna mig nöjd och att känna mig som världens sämsta människa. Men jag antar att det blir bättre, imorgon är en ny dag och då kanske det kommer kännas lite lite lite lite bättre, räcker med bara lite, så jag iaf klarar av att jobba utan att falla i gråt.
Behövde bara få ur mig lite känslor efter en hel dag av soffläge och torkning av tårar.
En dag blir allting bra, och kanske till och med bättre än någonsin, hoppas gör jag alltid!
Ständig dödsångest
Nu har jag varit alldeles för deppig ett tag, igen.. utan att ha någon egentlig anledning, jag känner mig bara nere, svart, trist och ensam! Det gör mig galen!
Det är mycket som gör mig galen, jag klarar inte av att vara ensam för mycket, för då blir jag så deppig så jag knappt vet vart jag ska ta vägen, hemma var det lättare, fanns alltid någon att åka hem till och få tala ut och få sig lite ny energi.. det är svårare här, betydligt mindre bekantskapskrets, ingen mor, far, bror eller annan släkt!
Ibland slår det mig så hårt att jag börjar fundera på varför jag egentligen lämnade tryggheten där hemma, men sen kommer jag på att jag var så in i norden trött på just tryggheten där hemma, vardagen som bara rullade på, samma visa varje vecka, näst intill meningslöst, känslor som svävade iväg i drömmar, folk som gång på gång krossade drömmarna för att sedan bygga upp dom igen för att sedan riva allt igen.. inte så konstigt att man ville fly, bosätta sig i stan där drömmarna fanns, men när jag kom hit, ja då krossades dom i alla fall.. och då satt jag här, i Örebro, uppsagd på gamla jobbet, på en utbildning jag knappt visste vad det innebar, utan trygghet, familj och vänner och med som sagt, krossade drömmar, krossat hjärta och ett stort lån på en lägenhet i Huddinge, världen föll!
Som tur är kom det en prins på vit häst och fångade upp mig ur mörkret och gav mig hoppet tillbaka, en som betyder otroligt mycket för mig, min Jörgen! Utan honom vet jag faktiskt inte vad jag hade gjort! Så mycket kärlek som han har gett mig undrar jag ens om jag är värd, men jag tar tacksamt emot varenda liten kärleksdroppe jag får!
Så till överskriften, jag lever med dödsångest, jag har vetat det länge, men inte gjort något åt det, för att jag är rädd för vad jag kommer att uppleva om jag får prata med någon som vet precis vilka frågor som ska ställas för att man ska säga vad man bär på inombords!! Jämt och ständigt är jag rädd, tror att jag ska dö, aldrig erkänt det för någon, men jag gör det här, för här vet jag inte vilka om ens någon ser det, men jag får det i alla fall ur mig, ett erkännande, ett första steg!
Mammas sjukskrivning och att se sin älskade mamma må dåligt och tappa stinget, Pappas stroke 2003, se honom förlora det han levde för, jobbet, företaget, oförmögen att fortsätta arbeta, tvingas från villa till liten lägenet, sälja pappas pärla St.Tropez (båten), Tsunamikatastrofen 2004, en kärleksresa, rebirth, hopp om livet, det som skulle bli en tre veckor lång dröm, blev en veckas mardröm och det är där vi har det, tror jag iaf.. dödsångestens uppkomst! Fick aldrig prata ut om hur jag kände efteråt förutom med vänner men det var mest ord som "nej men det är lugnt, vi kom ju hem levande..", men bilderna jag har i huvudet, ljuden jag minns, lukten.. dom har alltid stannat i mitt huvud! Skolan tyckte vi var för få som hade varit med om det så någon krisgrupp sattes aldrig ihop, bra där!
Jag vet precis varför jag får hjärtklappning om det blåser så att fönstrena skallrar, när ett tåg dundar förbi utanför fönstret och bara ökar i kraft och ljud.. katastroftänket jag hela tiden får höra att jag har, ja jag vet precis varför, det är de där minnena som aldrig försvinner, och vetskapen om att vi faktiskt kan försvinna när som helst, var som helst, när vi minst anar det, när himlen är blå och solen skiner finare än någonsin.. Det skrämmer mig, jag vill inte vara utan någon av mina nära och kära, hatar att säga hejdå för jag vet om att det kanske är sista gången vi ses.. jag blir galen!
Nu känns det i alla fall lite bättre, skönt att få skriva av sig medans tårarna forsar.. faktiskt jätteskönt, det här är väl min egna psykolog på ett sätt! Jag slipper svara på frågor, får bara välla ur mig allt jag känner.
Så nu ska jag försöka bli på bättre humör, tänka på vad bra jag egentligen har det, det kunde varit värre och jag har så många fina människor runt om mig även om dom inte sitter här brevid mig just nu!
Babyboom!
Hans syster mådde efter omständigheterna bra och det var en lycklig liten familj vi besökte på måndagen, att få se och mysa med en så liten sötnos laddade verkligen upp batterierna för en bra tid framöver, och det är tur att vi har så nära till dom så vi kan åka och hälsa på ofta :)
Fortsättning på bebislyckan! Samma måndag fick jag besked om att min närmsta vän hemma i Huddinge hade fött sitt andra barn, en liten pojke och lillebror till finaste Nellie! :') Helt fantastiskt! Det bara sprudlar i hjärtat på mig när två så fina par fått sig en till liten medlem på så kort tid, det bubblar nästan över inom mig! Igår fick jag se en bild på denna lilla snutt och han var så otroligt söt han också, tycker mig även se likheter mellan honom och hans storesyster när hon var nyfödd, så himla söta! Eftersom vi har så luftigt schema så tänkte jag ta mig hem för att hälsa på familjen Jidetorp någon vardag här inom snar framtid! Mys!
Here comes the sun!
Start me up
Snart biff igen!
Såg något lovande imorse när jag borstade tänderna, står nämligen alltid med armen i sidan när jag borstar tänderna.. Då såg jag att musklerna växer! Underbar syn, när jag var yngre skämdes jag över mina dåvarande muskler, nu blir jag bara glad! :D nu har jag inte ens tränat på en vecka pga sjukdom! Ja jag är då imponerad :)
Tjejdag på stan!
Känner jag oss rätt blir det också en fika och en hel del snack i några timmar med, sånt där man behöver ibland!
J åkte precis med sin familj till Marieberg för lite familjehäng och shopping, mysigt! Önskar att min familj också bodde lite närmre så man kunde göra såna saker.. ogillar att inte träffa dom så ofta som jag behöver, ens föräldrar är ju ens vägledare i livet! Storebror skulle jag också vilja träffa oftare, han får mig att skratta som ingen annan, behövs det med! Och såklart hundarna.. mina mysvovvar, synd att man inte kan teleportera sig! :)
Nej nu är det dags att gå!
Påväg mot sista halvan av utbildningen!
Julen var mysig, det bästa julen på länge måste jag säga, av flera anledningar! Det var så mysigt att träffa släkten, gamla krassliga mor och farföräldrar som försökte hålla sig pigga under dagen och kvällen, så jag passade på att mysa lite extra med dom!
Nyår firades i Flen tillsammans med kärleken, först parmiddag med tre andra par, riktigt mysigt, god mat, kul spel (gäster med gester) och trevlig atmosfär! Sedan bar det av ut i skogen på husfest, där var det discolampor och rökmaskin i sann flensanda, kul att träffa så många härliga människor och att det var så god stämning där ute! I slutet såg man inte 30cm framför sig pga röken! Haha, det var en riktigt bra hemmafest med andra ord! Vi kom hem runt 4snåret och det var så skönt att lägga sig efter en sån helkväll, det blev ingen hockey för mig med andra ord!
Gymnastiken har dragit igång igen, Underbart!! En träning till i veckan den här terminen med och ingen är gladare än jag över det, nu ska jag bli biff igen! Tävling i slutet av mars i Götebooorg, råtaggad!! Bara hoppas att jag håller mig frisk (just nu är jag sjuk, hostar sönder lungorna och är yr i bollen) och hel! Måste gå till vårdcentralen och ta reda på varför jag är så trött jämt och varför jag blir sjuk på tok för ofta, kanske kan få något mirakelpiller som gör mig pigg och kry igen :)
PUSS
Personal breakdown
Just nu undrar jag faktiskt vilken dag jag ska vinna på lotteri eller på annat vis drabbas av så galet mycket lycka som kan kompensera Alla motgångar som drabbat mig (mestadels på senaste tiden men också de större händelserna under 2000-talet)..
När jag kommer hem till jul så ska jag krama er alla där hemma så mycket jag bara kan, fånga kärlek, värme och styrka för att kunna åka tillbaka till Örebro och försöka vända allt på sin rätta sida igen!
Hemlängtan
Längtar efter så många och så mycket, såg precis en bild på våra två små söta hundar Elvis och Tindra som pussades och kände ett sånt där kärlekspirr i hjärtat, skulle vilja åka hem nu!
Längtar efter att sitta i soffan hos Mamma och Pappa i Segeltorp och bara mysa, prata, skratta, se på julkalendern på morgonen med pappsen som jag alltid gjort.. vakna av att Elvis eller Tindra hoppar upp i sängen och pussar en godmorgon, mamma som har fixat frukost så man bara kan förflytta sig från sängen till matbordet där kaffe och allt möjligt står redo, rostat bröd, ost, allt det där som vi aldrig köper i Örebro, vi äter bara bröd, smör, gurka, ägg och dricker kaffe här hemma nämligen ;P
En bit på väg..
Om ett tag kommer Lisa hit för att göra mig sällskap under fredagsplugget, vi ska baka sockerkaka för att öka motivationen ;) lite fredagsgott är aldrig fel!
Då vill man ju bara slänga iväg ett mail med sitt telefonnummer och be dom ringa upp så fort dom får tid om de så inte är förrän nästa vecka, det är ju så träligt att ringa och ringa och ringa utan att det händer något.. men men, får väl försöka nästa vecka igen, VC fick jag tag på iaf, alltid något!
Lite lunch på det här så ska nog plugget gå lättare :) Ta hand om er!
Upp & Ner, Ner & Upp
Kanske för att det är få gånger jag haft medvind när det kommer till skolan.. Jag blir inte riktigt klok på detta och är så sugen på att hoppa av och börja jobba istället.. Omtenta på tisdag igen, jag och Elin, hand i hand går vi ner i bunkern och ser till att fixa den satans externredovisningen!!
Jag är visserligen glad att jag klarade omtentan i marknadsföring, en tenta mindre på listan iaf, alltid något!
När jag kommer in i såna här stunder när jag känner mig värdelös, dum och ur spår så är jag glad att jag har min karl, han får mig alltid att komma igen efter en ihopbrytningsstund trots att jag tror det är omöjligt..
Men nu är det ju inte bara skolan som krånglar, utan tuuusentals saker runt om kring som bekymrar mig är det också såklart, en olycka kommer ju sällan ensam som man säger!
Nu har jag iaf bockat av en sak på listan, Polisanmälan är gjord.
Nästa grej att ta tag i är att besöka någon typ av vårdcentral, jag måste få bukt med vad det är som gör att jag är så förskräckligt trött jämt och ständigt, små hugg här och där och allmänt ont i kroppen, jag är en sån som gärna drar ut på denna typen av besök, jag vill nämligen inte visa mig svag och tänker gärna "jag är nog bara löjlig, alla känner såhär och det går nog över snart", väntar gärna in i sista sekunden tills någon måste tvinga mig till läkaren eller rent av släpa dit mig :P
Dags att återgå till plugget nu när jag har rensat hjärnan på en del av allt det som bekymmrar mig just nu!
Böcker, pennor & te
Här sitter jag och försöker verkligen plugga men jag är så trött så jag orkar knappt hålla upp kroppen!
Förstår inte varför i hela fridens namn jag måste vara trött, jag har sovit, ätit och inte gjort något mer ansträngande än gått upp på vinden och ner på stan en sväng.. Nåja, bara att bita ihop och kämpa vidare, hade gått bättre med lite choklad men smart som jag är tog jag inte med mig kortet när J skulle handla block förut ;) Grönt te och mandarin är nyttigare!
Nu har det iaf börjat snöa ordentligt här i Örebro! Underbart, julkänslan växte kopiöst när jag såg ut genom fönstret och det bara yrade vita flingor :)
Nu saknar jag familjen, hundarna och vännerna massor! Ska bli skönt att komma hem till jul och få kramas med alla igen <3 kärlek till er alla!
Stunder
Jag tror man mår bra av att läsa om hur andra har det ibland, dels för att drömma, dels för att uppskatta det liv man själv lever, för mig fungerar det utmärkt i alla fall :)
Jag har inte bara legat här och slappat hela kvällen utan ett styrkepass med mina hand/fotledsvikter har jag också hunnit med, det är så skönt tycker jag att på kvällen innan läggdags köra lite styrka och bli trött i kroppen.
Tror jag har hamnat i ett sånt där skönt träningsrus, sådana som jag Alltid hade förr.. efterlängtat och skönt!
Gymnastik i söndags 13 - 15.30, Gymnastik igår 19.30 - 21.30 och idag styrka hemma och jag har inte fått nog ännu, jag har den där känslan att om jag fick välja skulle jag träna alla dagar i veckan, blir så sjukt rastlöst, trött och uttråkad av att bara vara hemma :P
1:a advent!
Välkomnar första advent med ljus, frukost och "unga mödrar"! Det enda som saknas är min karl, men ikväll kommer han hem, som jag längtar! Farligt att vara så van vid någons närvarande att det nästan blir jobbigt att vara ifrån varann en hel helg.
Är man dödskär så är man :)
Puss & Kram
Kärlek
JS
Bästa lördagsmyset i one-piecen!
Idag har det julshoppats minsann! Så nu sitter jag här och beskådar mina verk och bara myser! Saknar min älskling jätte jättemycket!!!! /Trött tjej