Sandra

Så kom jag till en sån där tung period igen, efter en period av en hel del lycka eftersom jag funnit mitt livs kärlek och att kärleken är besvarad! Visst har det varit väldigt tungt under denna tid med pga olika omständigheter, men det har varit saker som jag hanterat enklare eftersom jag vet att det är så och vad som var tvunget att göras. Nu är det mina hjärnspöken som bråkar, och tankarna på att min själsfräende, bästa vän och pojkvän har något problem i kroppen som doktorn inte riktigt kan sätta fingret på, och som vanligt när det kommer till kluriga symptom så sitter man vips där med google uppe, trots att man lovat sig  själv att inte göra om det, "det var ju inte alls så farligt senaste gången..". MEN tänk om det är sant den här gången, att allt man får fram faktiskt stämmer? Jag är helt ärligt LIVRÄDD för att det ska vara något allvarligt och att det ska gå åt helvete.

Sån är jag, livrädd att mista mina nära och kära, och eftersom jag Aldrig tidigare har känt såhär starkt för någon i hela mitt 25-åriga liv, så kan ni ju bara tänka er hur jäkla rädd jag är nu..Skulle jag förlora honom, så vet jag faktiskt inte om jag skulle klara av att fortsätta leva själv, för jag vet att jag Aldrig kommer hitta någon som är som honom, och han är perfekt i mina ögon, perfekt för mig!

Jag vet också att han själv är rädd, fast han försöker att inte visa det, men ibland när han pratar om det så syns rädslan i hans ögon och jag vill bara skrika rakt ut, be honom gråta ut i min famn, prata om det, vad som helst, men jag vill inte heller röra upp nya rädslor eller få honom att må sämre. Jag är liksom rädd för att om jag talar om för honom hur in i helvete rädd jag är, varje dag, varför jag är nere ibland och så vidare så kanske han stöter bort mig för att det är jobbigt nog att ta hand om hans egna tankar och känslor kring det här.. så nä jag vet inte vad jag ska göra, mer än att tala om för honom hur mycket jag älskar honom varje dag, skratta med honom och bara försöka njuta av varje ögonblick? För just nu är han ju "frisk" eftersom det inte finns någon vidare diagnos, just nu lever vi båda två, just nu har vi bara just nu!

Skulle det hända honom något illa så förstår jag mig inte på världen, för helt ärligt så har jag aldrig träffat en så underbar, ödmjuk och vacker person på både in- och utsidan, han om någon på denna jord är värd ett långt och lycklig liv, det hoppas jag att någon där uppe unnar honom, för de gör i alla fall jag!